De mest kända pungdjuren lär vara kängurun och koalan. Men som bekant finns där många fler, mer eller mindre kända. Ett av de mer okända är numbaten (Myrmecobius fasciatus). Det hör förmodligen ihop med att det numera är starkt hotat, och endast lever kvar i små kolonier i västra Australien. Deras tidigare livsmiljö har förändrats avsevärt genom bebyggelse, och många har fått sätta livet till på grund av olika slags rovdjur som inplanterats till kontinenten.
Numbaten, eller myrpungdjuret, är inget särskilt stort djur. Som fullvuxna blir de som längst bortåt 30 cm, därtill kommer en 15-20 cm lång och yvig svans. Till viss del påminner numbaten om en ekorre, men numbaten har bland annat ett längre och smalare nosparti. Dessutom skiljer sig djuren helt beträffande levnadssätt. Numbaten håller mest till på marken, även om den också kan klättra och söka föda en bra bit ovanför marken.
Om nätterna söker numbaten skydd i ihåliga trädstammar och gamla stubbar, eller gräver sig hålor som skydd mot nattkylan. På dessa skyddade platser inreder den också sina bon av blad, gräs och bark. Som regel föds två till fyra ungar i varje kull. Fastän numbaten räknas till pungdjuren saknar den pung. Ungarna sätter sig istället fast vid moderns spenar inuti den värmande och skyddande pälsen.
Till skillnad från andra australiska pungdjur är numbaten aktiv om dagen. Det mesta av tiden använder den till att leta efter och gräva fram termiter, som är deras huvudsakliga föda, ur gamla trädstammar och annat växtmaterial. Upp till 20 000 termiter om dagen kan den slicka i sig med sin specialiserade tunga, som är lång, utsträckbar, cylindrisk och klibbig. Termiterna sväljs som regel hela. Ungen däremot tuggar sin föda, och om det rör sig om stora insekter med hårda kapslar gör även den vuxne numbaten det.
Intressant nog har numbaten, trots att den sväljer maten hel, ovanligt många tänder. (De har till och med hamnat i Guiness rekordbok, som det pungdjur som har flest tänder.) Det 50-tal tänder de utrustats med är dock små och har en ganska enkel tuggyta. Men numbaten använder sina tänder även på andra sätt än att tugga med. Som att gripa tag i och flytta smågrenar och annat som ligger i vägen då de gräver efter termiter. Samt att bära materal då de bygger sina bon.
I den australiska staden Perth pågår ett avelsprogram som föder upp numbater, för att återföra dem till naturen. Fram till 2010 hade man lyckats föda upp 160 individer. Det låter kanske inte så mycket i det stora hela, men är ändå ett litet ljus i mörkret som tillsammans med andra projekt bådar gott för numbatens framtid.
Källor:
https://en.wikipedia.org/wiki/Numbat
Jordens djur band 11, sid 157-159, Bonniers Fakta Bokförlag AB 1968.
http://www.numbat.org.au/thenumbat
https://www.guinnessworldrecords.com/world-records/101467-marsupial-with-most-teeth
https://web.archive.org/web/20110218230226/http://www.perthzoo.wa.gov.au/Conservation–Research/Native-Species/Mammals/
Foto ovan, pixabay
Läs mer om pungdjur