På Kap-provinsens sydkust i Sydafrika (400 km öster om Kapstaden) har en grupp forskare upptäckt en stor mängd fossila fotavtryck från fåglar. Allt som allt rör det sig om cirka 250 enskilda fotavtryck, och 29 serier av spår, från olika slags fåglar. 1 – 2 Att studera dessa fotspår närmare var nu inte alldeles lätt alla gånger. Ett av dem låg exempelvis uppe bland höga, sköra klippor under taket på ett tunt överhäng. (Se foto i länken nedan.)
Fåglarnas fotavtryck är avsatta i det som anses vara sanddyner. Dessa har sedan täckts över med sand, begravts och förstenats. Även sanddynerna och andra strandavlagringar från området är förstenade idag. Normalt försvinner fotavtryck som bekant väldigt snabbt, och även sanddyner är kortlivade, exponerade som de är för erosion och andra naturkrafter.
Forskarna som studerat fotavtrycken och klipporna vid den aktuella kuststräcken har daterat olika delar av lagren till olika åldrar – allt mellan 35 000 och 400 000 år. Motsättningen mellan de höga dateringarna och de kortlivade geologiska formationerna är förbryllande för forskarna, vilket man kan se i artikeln.
Ett av de aktuella fotavtrycken är avsatt och bevarat i de äldst daterade lagren, Forskarna är lite osäkra på vilken fågel som gjort det, men förmodligen en stor mås eller en liten gås. Flera av fotspåren kommer från ganska stora fåglar – större än från nutida av samma släkten. Fotavtrycken från en trana var exempelvis större än från nutida afrikanska tranors. Och en serie fotspår liknade helt fotavtryck från flamingo – förutom att de är större än den största nutida flamingon, med artnamnet större flamingo (Phoenicopterus roseus.)
Flamingons fotspår var för övrigt ovanligt välbevarade. Här fann forskarna dessutom ytterligare något ovanligt – ja man menar till och med att det inte dokumenterats tidigare. I rörelsemönstret från fötterna, i de fossila avtrycken, har man kunnat utläsa att flamingons beteende då de sökt sin föda är samma som hos flamingon idag. Detta är ett välbekant beteende hos den nutida flamingon, där de går omkring med huvudet nere i vattnet. Med hjälp av fötterna rör de upp leran på botten och får på så sätt fram sin mat.
Hur flamingon sedan med tungan pumpar in vatten genom näbben, vilken har kamliknande plattor och fungerar som ett filter för maten, går givetvis inte att läsa ut av fotavtrycken. Men man får kanske förmoda att även detta och deras högst speciella näbb var lika även hos dessa forntida flamingon – som levat och sökt sin föda på det som är Kap-provinsens stränder.
Källor:
1. https://phys.org/news/2020-10-fossil-tracks-reveal-birds-roamed.html
2. https://www.tandfonline.com/doi/abs/10.2989/00306525.2020.1789772
Bilden ovan: Nutida, större flamingo (Phoenicopterus roseus), foto pixabay.
Större flamingo, som blir 120–150 centimeter hög, är den största nutida flamingon. De fossila fotavtrycken i Sydafrika pekar mot att det i forntiden fanns ännu större.
Den afrikanska vårtranan med en kroppslängd på 175 centimeter, är tillsammans med den den indiska sarustranan, den största nu levande tranan. Att döma av de nyupptäckta fotavtrycken i Sydafrika fanns det ännu större tranor i forntiden. Många av forntidens djur och fåglar var större än nutidens djur av samma slag, ibland betydligt större. Det vittnar även många tidigare fossilfynd om.
Fossil från många olika djur och växter har hittats i såväl Kap-provinsens klippor, som övriga Sydafrika. Att där fortfarande finns mycket kvar att utforska vittnar de nyupptäckta fågel-fotavtrycken om. (Samtliga foton, pixabay.)
Läs mer om fossila fotavtryck från fåglar
Läs mer om flamingo
Läs mer om tranor