Det finns gott om exempel på så kallad symbios eller samarbete i naturen. Ibland mellan olika djurslag, ibland mellan djur och växter, ibland mellan olika slags växter – eller mellan svamp och såväl djur som växter.
Ofta är det av stor betydelse för alla inblandade. Ja, även livsviktigt – som samarbetet mellan humlor och blommor för att ta ett enkelt och välkänt exempel. Andra gånger verkar det ske nästan lite slumpartat. Ett sådant exempel upptäcktes nyligen i Panama, och har studerats av danska forskare.
När spindelapor (Ateles geoffroyi) och kapucinapor (Cebus capucinus) äter frukt uppe i träden sker det på ett högljutt sätt. Aporna tappar också ner en avsevärd mängd stora fruktbitar, ofta halvätna frukter. Forskarna fann att vitnosade näsbjörnar (Nasua narica) lyssnar aktivt efter apornas matljud, samt ljudet av nedfallen frukt. Varpå björnarna följer ljuden till rätt träd, för att få sig en fruktstund nere på marken.
Även några pakor (agoutis), och en del andra djur, lyssnar efter de ljudliga aporna och låter sig väl smaka av den nedfallna frukten. Fruktträden får i sin tur nytta av de marklevande djurens måltider, då dessa sprider fruktkärnorna så att träden kan fortplanta sig.
Enligt forskarna har det ljudmässiga samspelet mellan däggdjursarter inte studerats särskilt mycket hittills. Kanske kan studien ovan inspirera till uppföljande studier, även i andra delar av världen.
Källor:
https://onlinelibrary.wiley.com/doi/epdf/10.1111/btp.13017
https://www.sciencedaily.com/releases/2021/12/211210103118.htm
Pakan är en storväxt art av gnagare, med tjock, sträv päls och kraftiga, muskulösa ben. Den lever i tropiska och subtropiska områden i Syd- och Mellanamerika, där tillväxten och livsmiljön till stora delar styrs av tillgången på fruktträd och ett överflöd av frukt nere på marken. Favoritfödan är mango och avokado, men pakan äter även annan vegetabilisk föda.
https://animaldiversity.org/accounts/Cuniculus_paca/
Spindelapor, som lever i regnskogar i Syd- och Mellanamerika, är mycket smala apor med långa lemmar. Svansen är cirka 50 – 90 cm längre än kroppen, och används ofta som gripverktyg. Aporna lever sina liv uppe i träden, där de ibland kan hänga en längre tid med bara en hand eller fot. Frukt är huvudfödan, men de är för övrigt något av allätare.
Kapucinapor lever i tropisk regn- och torrskog i Syd- och Mellanamerika. De har gjort sig kända för sin skicklighet i att använda verktyg, samt noggrannhet att välja just de rätta. Inte minst gäller det de stenar som aporna använder för att öppna skalet på olika slags nötter och hårda frukter. Stenarna används som hammare på de nötter som kapucinerna placerat på ett hårt underlag, som en större sten eller en hård trädrot. (Foton, pixabay)
Vitnosad näsbjörn lever i olika slags skogar, huvudsakligen i Mellanamerika. Likt andra näsbjörnar har den en kännetecknande lång rörlig nos på ett långsträckt huvud. Näsbjörnen är allätare och födosökar mestadels nere på marken. Den klättrar dock utan svårighet i träden, där den balanserar sig med den halvmeter långa svansen.
Samtliga foton, pixabay
Läs mer om symbios/samarbete