Bin säger vi, och tänker då oftast på det vanliga honungsbiet. Man glömmer då lätt att det finns många fler arter, ofta ganska olika varandra, både vad det gäller utseende och levnadsmönster.
Bara här i Sverige finns det bortåt 300 klassificerade arter (20 000 i hela världen, indelade i sju familjer och drygt 400 släkten). Även om man kan misstänka att det ibland rör sig om ganska små skillnader mellan en del av arterna, så kvarstår faktum att variationsrikedomen inom gruppen, Apoidea, är nästan svindlande stor.
Ett av dessa släkten är sidenbiet (Colletes) med ett glänsande, sidenlikt utseende. I honans bakkropp, nära gadden, finns en speciell körtel (Dufour-körteln), som avsöndrar ett sekret. Detta sekret bildar ett plastliknande, skyddande lager med vilket honan klär larvcellernas väggar, och hjälper till att avgränsa dessa från varandra. När sekretet sedan stelnat får hinnan ett sidenliknande utseende – därav det svenska namnet, sidenbi.
Sidenbina är solitära,dvs ensamlevande, men det är vanligt att flera honor lägger sina bon bredvid varandra i stora kolonier. Bona grävs ut i solig, sandrik mark, i slutet på en gång som bina grävt ut.
Även sidenbin är indelade i flera olika arter, åtta av dem lever i Sverige, 58 i Europa och totalt 330 kända arter. De finns i nästan alla tempererade och tropiska regioner.
Källor:
https://artfakta.se/artbestamning/taxon/colletes-1005516
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sidenbin
https://www.scientificamerican.com/article/from-pollen-to-polyester/
https://science.sciencemag.org/content/204/4391/415
Sidenbin tillhör de arter, som mestadels hämtar nektar och pollen från ett begränsat antal blomarter – här prästkrage och renfana.
Läs mer om bin