En liten ödla i Saharas sandöken, klassificerad till familjen skinkar, ”simmar” mest lika bra i sanden, som fisken gör i vattnet.
Nu har några amerikanska forskare tittat lite närmare på den sandlevande ödlan för att se hur den tar sig fram nere i sanden. När ödlan dykt ned i sanddynerna, vilket sker inom loppet av en halv sekund, drar den först in benen intill kroppen. Sedan ”propellrar” den kroppen fram genom sanden genom att sicksacka mellan höger och vänster. Den kan då komma upp i en fart av 15 cm per sekund.
Genom att dyka ner i sanden kan den så kallade skinken undkomma såväl ökenhettan, som eventuella rovdjur. Förutom sitt finurliga och effektiva sätt att ta sig fram under sandytan är den väl utrustad för ett liv i sand. En glatt, hård fjällbeklädnad minskar friktionen i sanden till ett minimum. Nosen är spetsig och tillsammans med överkäken omsluter den underkäkens kanter så att ingen sand kan tränga in i munnen.
På engelska har ödlan fått det passande namnet ”sandfish lizard”. Det latininska namnet lyder ”scincus scincus” och det svenska ”apotekarskink”. Det sistnämnda kommer sig av att folken, som lever i närheten av där ödla finns, använt ödlan i medicinskt syfte.
Källor:
Science 2009 vol 325 sid 314 – 318 – http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/325/5938/314
http://www.physorg.com/news166973246.html