Det finns många intressanta exempel i naturen på ett nära samspel mellan djur och växter. Ett sådant är mellan bladskärarmyrorna i Sydamerika och den svamp de själva odlar upp i sina kolonier och skaffar sin näring igenom.
Varje myrsamhälle är uppbyggt på en liten bit svampmycel, som myrdrottningen tar med sig från sin hemkoloni. Svampen i sin tur lever av regnskogens färska blad som myrorna hämtar, tuggar sönder och sedan sprutar ut kemiska substanser och näringsämnen över. Myrorna skyddar också svampen mot omvärldens hot och rensar dem från ogräs och konkurrerande svampar. Svampen är full av enzymer som bryter ner bladens hårda cellulosa och förvandlar den till mer myrvänliga sockerämnen, något som myrorna själva inte har någon möjlighet att klara av. Genom detta precisionsfyllda samarbete överlever både myror och svamp.
Bladskärarmyrornas samhälle består av myror i olika storlekar, alla med sina bestämda arbetsuppgifter. Det är de största av arbetsmyrorna som lämnar boet för att skära bladbitar till svampen. Bladen har utsetts av särskilda spanarmyror, som lagt ut doftspår som transportmyrorna sedan följer. I långa kolonner följer dessa varandra i raka led, ofta rör de sig högt upp i träden, för att skära ut lämpliga storlekar av bladen som de sedan bär hem till boet. (Senare tids forskning har visat att myrorna använder sig av samma teknik som läkare och pataloger, då de skär genom supertunn mjukvävnad. Bland annat använder de sig av speciella vibrationer som leder till att mjuka bladkanter stelnar och blir lättare att skära i.)
När sedan de stora transportmyrorna kommer tillbaka till boet tar mindre myror emot bladen och tuggar sönder dem till smådelar, varefter ännu mindre myror tar vid för att ytterligare bearbeta bladen. Det hela kan liknas vid ett löpande band där hela tiden allt mindre myror tar vid med nya arbetsuppgifter, intill dess att de minsta minimyrorna rensar inne i svamparna eller matar kolonins larver. De största myrorna i kolonin är de soldater, som vaktar alla övriga myror. De underjordiska myrbona kan ha en yta på över 250 kvadratmeter och gå flera meter ner i jorden, en volym som motsvarar en större villa. Bona rymmer hundratals ingångar, kammare, svampträdgårdar och avfallsdepåer, allt väldränerat och ventilerat.
Källor:
http://rspb.royalsocietypublishing.org/content/282/1807/20150212
Hölldobbler & Wilson “Journey to the Ants, Harvard University Press 1994.
Nature 1999 vol 398 april 29 och 22.
Foto, wikipedia