Ofta tycker vi att rekonstruktionerna av utdöda, så kallade “förhistoriska” djur ser ganska underliga ut. När forskare och konstnärer skapat fram bilderna av dem har de ofta ganska knapphändiga fossil att tillgå, och fantasin får göra resten. Namnen är ofta enbart på latin, och bidrar till det främmande intrycket.
Men många nutida djur ser också ganska märkliga ut. Om vi enbart skulle hitta deras benrester skulle förmodligen även dessa byggas upp till ganska underliga skapelser. Vad sägs exempelvis om ett djur där benen liknar en kängurus, nosen påminner om grisens och öronen kaninens – dessutom osedvanligt stora i förhållande till kroppen. Storleksmässigt får djuret plats i en handflata.
Ett sådant finns i varje fall, och går under namnet långörad springråtta eller jerboa (Euchoreutes naso). Den lever i öknarna i norra Kina och södra Mongoliet, tillbringar dagarna i underjordiska tunnlar och kommer fram om nätterna. Småhår på fötterna fungerar ungefär som “snöskor” mot ökensanden, och mellan tårna förekommer borstlika hår som hindrar fötterna från att sjunka ner i sanden.
Detta lilla djur har en imponerande hoppförmåga – det kan hoppa en meter högt, tio gånger högre sin egen storlek. Även andra ökenspringråttor hoppar som kängurur på sina långa bakben. Balansen hålls med svansen. Oproportionelig eller ej till sin uppbyggnad, men den långörade ökenspringråttan är väl anpassad till sina levnadsförhållanden.
Källor:
http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/7130484.stm
https://www.worldwildlife.org/magazine/issues/summer-2018/articles/the-long-eared-jerboa-stands-and-hops-in-a-class-of-its-own
https://en.wikipedia.org/wiki/Long-eared_jerboa
Bild ovan, illustration wikipedia.