Att nektar är kolibrins huvudföda känner de flesta till. Så ock att den kan tillgodogöra sig nektarn genom sin långa, smala näbb och långa tunga. Den långa tungan kan skjutas ut långt framför näbbspetsen och kan lätt nå ner även i djupa blomkalkar.
Tidigare har forskarna trott att kolibrin suger upp nektarn med sin hoprullade tunga, som genom ett sugrör. Men nya forskarrön, som publicerats av forskare från Kalifornien, visar att så inte är fallet. Kolibrins tungspets är delad i två, där varje halva omges med förlängningar av så kallade lameller.
Forskarna har nu upptäckt att just innan tungan når nektaren sluts de båda tungspetsarna ihop och lamellerna ligger platt. När tungan så når fram till nektaren så delar sig tungspetsen på nytt i två halvor, och lamellerna vecklas ut. När sedan kolibrin drar till sig tungan flyttar sig lamellerna inåt, fångar upp nektaren och placerar den i munnen på fågeln.1-2
Nektaren stiger upp av sig självt genom det rör som tungan bildar. Och kolibrin kan tillgodogöra sig den lättsmälta och energirika födan, utan onödig ansträngning. Detta är nog så betydelsefullt, med tanke på att kolibrin söker all sin föda i flykten.
Källor:
http://www.pnas.org/content/early/2011/04/27/1016944108
http://www.newscientist.com/blogs/nstv/2011/05/how-the-hummingbirds-forked-tongue-traps -sweet-nectar.html
Foton, pixabay