Att klassificera forntidens djurliv utifrån fossilfynd – ofta fragmentariska sådana är en ganska knepig historia. Det säger sig självt. Och mer än en gång har forskarna fått klassificera om fynden, då nya, mer kompletta fynd kommit i dagen.
Det är naturligt att forskarna funderar kring fynden, och försöker komma fram till hur de djur som fynden representerar, både såg ut och betedde sig. Men tyvärr övergår funderingarna ofta i långsökta spekulationer, vilka publiceras i många olika sammanhang. Dessbättre hittar man ibland nya fossil, som korrigerar gamla uppfattningar.
Så visade sig nyligen vara fallet med en valross, som sagts jaga vilt i de forntida haven. Till skillnad från dagens valrossar, som i första hand lever på fisk och mindre havsdjur, troddes denna forntidens bjässe gett sig på betydligt större byten. Ja, kanske i stort sett allt som levde i haven. Hypotesen runt denna “killer walrus” byggdes upp utifrån en kraftig fossil käke, samt några tänder som hittats Kalifornien.
Nu har forskarna hittat flera käkar och tänder från det aktuella djuret – Pelagiarctos, för att använda dess vetenskapliga namn. Och forskarnas slutsats, efter studiet av dessa fossil, är att dess ägare knappast varit kapabel till att sluka några större byten. Frågan är om det alls rörde sig om en valross. Fossilen sägs nu mer peka i riktning mot nutida sjölejon, i såväl utseende som levnadssätt.
Så – fortfarande är det enbart fragmentariska fynd av det forntida säldjuret som hittats. Förhoppningsvis dyker flera fossildelar upp i framtiden, som avslöjar vilket djur det rör sig om. Men bilden har klarnat, misstag har tillrättalagts och en stor, rovjagande valross har försvunnit från de forntida haven.
Källor:
http://phys.org/news/2013-01-scientists-earlier-killer-walrus.html
http://www.plosone.org/article/info:doi/10.1371/journal.pone.0054311