”Jättemyggan” – harkranken – alltid likadan!

De är vanliga så här års – harkrankarna (Tipuloidea), och känns lätt igen med sina långa ben och långa, slanka kropp. Det är oftast de största exemplaren man lägger märke till, men storleken kan variera ganska mycket mellan arterna. I tempererat klimat, vanligen mellan 2 och 60 mm, medan tropiska arter kan bli upp till 100 mm.

Namnet harkrank kommer just från deras speciella utseende. Den första delen av namnet – har – är en förvrängning av hår, och syftar på insektens hårtunna ben. Den andra delen – krank – kommer från det medelhögtyska krank som betyder smal, och syftar på den långsmala kroppen.

Det man också ofta lägger märke till hos harkranken är de stora, skimrande vingarna. Hos de flesta arter hålls dessa utfällda vid vila. Man kan då även se deras så kallade svängkolvar, som sitter bakom och innanför vingarna och liknar små klubbor eller knoppar. När insekten flyger flyttas dessa omkring mycket snabbt, och bidrar till att stabilisera kroppen. Vid fästet sitter ett känselorgan som gör att insekten får god uppfattning om hur kroppen rör sig. (Funktionen med svängkolvar finns även hos en del andra insekter.)

För några år sedan hittade forskarna mycket välbevarade fossila harkrankar, i den fossilrika Fur- formationen i Danmark. Även de tunna, sköra vingarna finns intakta hos dessa fossil, och ögonen är anmärkningsvärt lika dem hos nutida harkrankar. Speciellt stora är nu knappast en harkranks ögon, där varje sexkant till facett enbart är 20 mikrometer stor. Men med mikroskop har forskarna möjlighet att se dem med väldigt fin skärpa. Med avancerad teknik har man fått fram att linserna i de fossila harkranksögonen till stor del består av ett kalciummineral, medan de nutida insekterna istället har det organiska ämnet kitin i ögonlinserna.

Tidigare har forskare sett samma kalciummineral i ögonlinsen hos fossila trilobiter, som även de hade avancerade facettögon. Hur synförmågan fungerade hos dessa leddjur har varit något av ett mysterium för forskarna. Med med den nya studien av harkranksögonen drar forskarna slutsatsen att såväl trilobiter som harkrankar hade kitin i sina ögonlinser medan de levde. Vilket sedan förvandlats till kalciummineral då djuren med dess ögon förstenats till fossil.

De fossila harkrankarna från de danska fossillagren visar hur snabbt insekterna begravts, förvandlats till och bevarats som fossil. Enligt evolutionsteorin och den geologiska tidsskalan är fossilen daterade till 54 miljoner år. Men – såväl ögonen som hela insekten ser likadana ut idag. Och vi bör kunna utgå ifrån att även deras flygfunktion var densamma.

Källor:
https://phys.org/news/2019-08-million-year-old-fossil-flies-yield.html
https://www.lunduniversity.lu.se/article/the-composition-of-fossil-insect-eyes-surprises-researchers
https://www.nature.com/articles/s41586-019-1473-z https://phys.org/news/2019-08-million-year-old-fossil-flies-yield.html
https://sv.wikipedia.org/wiki/Harkrankar

 

Harkrankar (Tipuloidea) är en överfamilj inom underordningen myggor, och klassificerade i många olika arter, utöver världen. Här några av dem som lever i Sverige.