Bland vetenskapliga studier finns gott om exempel på vilka rika anpassningsmöjligheter till olika klimat och miljöer som finns nedlagda hos djuren.
Ett exempel på detta är jaken (Bos mutus), ett långhårigt oxdjur i områden kring Himalaya och den Tibetanska högplatån. Där bland annat just den långhåriga pälsen är en anpassning till det kyliga klimatet. Under den yttre hårbeklädnaden har jaken även en välisolerande fin ull. Tillsammans med ett tjockt lager underhudsfett, samt att våmmen (en del av djurets mage) håller en konstant temperatur av +40 °C genom en speciell jäsningsprocess, kan jaken klara mycket låga temperaturer.
Jaken är även välanpassad till höga höjder genom extra stor lungkapacitet och större hjärta, samt ett stort antal blodkroppar. Genom dessa får jaken högre kapacitet att transportera syre i blodet. Nu visar även en studie, publicerad av kinesiska forskare, att jaken verkar ha en speciell typ av celler i sina lungor. En särskild variant av den sorts celler som täcker blodkärlens insida, och som hjälper jaken att leva på riktigt hög, syrefattig höjd.
Ett liknande levnadssätt, ifråga om uppbyggnad och förmågan att klara sträng kyla, har myskoxen, som lever på den arktiska tundran. Mindre grupper har inplanterats på några andra håll. Bland annat i norska Dovrefjell varifrån några har vandrat in i Härjedalen där en svensk stam etablerats.
Källor:
https://www.nature.com/articles/s41467-022-32164-9
https://www.science.org/content/article/yaks-breathe-easy-thanks-newly-discovered-lung-cells
https://en.wikipedia.org/wiki/Wild_yak
https://en.wikipedia.org/wiki/Muskox
Ett liknande levnadssätt som jaken, ifråga om uppbyggnad och förmågan att klara sträng kyla, har myskoxen, som lever på den arktiska tundran.
Samtliga foton, pixaby