Hos de flesta fjärilar är munnen likt ett långt sugrör, en så kallad sugsnabel, som ligger hoprullad då den inte används. Sugsnabeln är lång, smal och böjbar, som gjord för att suga i sig nektar – kan man tycka.
I själva verket fungerar den mer som en pappershandduk, med en högabsorberande förmåga. Det visar en forskningsstudie av en amerikansk forskare vid namn Konstantin Kornev. De vätskor som fjärilar med sugsnablar dricker av är som regel väldigt trögflytande i förhållande till fjärilens snabel. Om fjärilarna skulle pumpa upp exempelvis fruktjuice genom snabeln skulle denna utsättas för så högt tryck att snabeln skulle brista.
Kornevs studie visar att de vätskor som fjärilarna dricker istället sugs upp mjukt genom små tunna kärl, så kallade kapillärer. Fjärilar dricker en mångfald av olika vätskor så det är viktigt att snabeln fungerar för dem alla, oberoende av vätskornas konsistens.
Ju längre forskningen framskrider, desto fler unika och ofta mycket förfinade funktioner upptäcks, även hos många av de minsta djuren på jorden.
Källor:
http://www.nt.ntnu.no/users/skoge/prost/proceedings/aiche-2008/data/pape…
http://www.sciencedaily.com/releases/2009/11/091122161748.htm
Bild ovan: Ängssmygare/Ochlodes sylvanus dricker nektar från en irisblomma.
Större dagsvärmare/Macroglossum stellatarum dricker nektar från en krollilja, för att sedan rulla ihop sin sugsnabel.
Rapsfjäril/Pieris napi på väg att rulla ihop sin sugsnabel (till vänster). Gammafly/Autographa gamma dricker nektar ur kungsmynta/oregano (till höger).