Nya fynd av havsskorpioner dyker upp då och då i den vetenskapliga pressen. Nu senast var det några forskare i Australien som hittade fossil från en sådan i en museisamling.
De fragmentariska fossilen (från permlager) hade legat där ett bra tag, utan att forskarna visste vad det var. Men efter närmare studier har de klassificerats som en havsskorpion, med artnamnet Woodwardopterus freemanorum – med en beräknad längd på dryga metern.1-2 Terropterus xiushanensis är artnamnet på ett annat av de nyligen upptäckta fynden. Denna gång från silurlager i Kina, och skorpionen har beräknats även denna gång varit runt metern lång.3-4
De flesta tidigare fossilfynd av havsskorpioner är betydligt mindre, mellan 5 och 20 centimeter långa. Men det finns även fossil och fotavtryck från riktigt stora individer. På en fyndplats i Iowa i USA, med fossil från såväl små som stora individer beräknas den största varit cirka 1,7 meter lång.5-6 Ett annat exempel är några fossila fotspår i Skottland. Den skorpion som lämnat dem efter sig beräknas varit ca 1,6 meter lång och ungefär 1 meter bred.7-8 Och en riktig bjässe lär den havsskorpion ha varit som lämnat en lång klo på bortåt halvmetern efter sig i Tyskland. Forskarna beräknar att hela den skorpionen varit cirka 2,5 meter lång.9
Rent allmänt om havsskorpioner kan nämnas att de, trots det svenska namnet, levde i både sött och salt vatten. Speciella andningsorgan har tolkats som att de även kunde andas uppe i luften. Vissa former hade ett utplattat benpar och kunde simma. Andra hade smala ben och gick på bottnen. Om dessa begravts under löst material vid ett unvervattensskred eller liknande skulle de hamna djupt ned i de sedimentära fossillagren, där man som regel också hittar fossilen efter dem.
Havsskorpionerna hade för övrigt många likheter med vanliga skorpioner, som exempelvis stora gripklor och ett smalt stjärtparti som slutar i en tagg. Inget tyder dock på att taggen innehöll något gift. Ändock beskrivs de ofta som betydande rovdjur. Till grund för teorin om havsskorpionens rovegenskaper ligger bland annat de stora gripklorna. En tanke annars, utifrån att de levde nere på havs- och sjöbottnarna är att de var asätare och livnärde sig på döda djur och växter. För att plocka till sig dessa bland bottenvegetation och stenblock kan stora gripklor ha kommit väl till pass.
Källor:
1. https://www.bbc.co.uk/newsround/60464551
2. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/08912963.2021.1998033
3. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2095927321005004
4. https://www.livescience.com/sea-scorpion-discovered-china
5. http://www.biomedcentral.com/content/pdf/s12862-015-0443-9.pdf
6. http://phys.org/news/2015-08-pentecopterus-predator-prehistoric-seas.html
7. Nature 2005 vol 438 sid 576.
8. New Scientist 2005 vol 188 dec 3 sid 20.
9. http://www.nature.com/news/2007/071121/full/news.2007.272.html
Bild ovan: Avgjutning av en fossil havsskorpion, Smithsonian museum i Washington D C, USA.
Havsskorpioner fanns i flera olika storlekar, många var i storleksordningen mellan 5 – 20 cm, medan andra var riktiga bjässar. (Avgjutningar av fossila havsskorpioner, Smithsonian museum i Washington D C, USA.)
Illustration av några av de största havsskorpionerna, jämfört med en normalbyggd människa i storlek: Pterygotus grandidentatus, Pentecopterus decorahensis, Acutiramus macrophthalmus, A. bohemicus, Carcinosoma punctatum och Jaekelopterus rhenaniae. (Wikipedia)
Bilden till vänster: Fossil havsskorpion från Norges devonlager, på Jan Johanssons geologiska museum i Sköllersta Närke.
Bilden till höger: Skiss av John Mason Clarke and Rudolf Ruedemann från 1912, över geologiska lager där man ditintills hittat fossil från havsskorpioner. Sedan dess har man hittat betydligt fler. (Wikipedia)
Läs mer om havsskorpioner