Tror att vi alla med glädje betraktar fjärilar fladdrande vingdans sommartid. Med rörelser som kan se tämligen godtyckliga ut, och inte ger något intryck av någon större aerodynamisk kapacitet (det vill säga förmåga att minska luftmotståndet.)
Men allt är inte vad det verkar, utifrån ett ytligt betraktelsesätt. Det visar en detaljstudie av fjärilens flygteknik i en vindtunnel, som gjorts av forskare vid Lunds universitet. Fjärilens vingar är större och bredare i förhållande till kroppen jämfört med vingarna hos andra flygande insekter och fåglar. Tidigare har man trott att detta gjort fjärilens flygteknik ineffektiv.
Men i studien såg forskarna att fjärilens stora, flexibla vingar istället är perfekt designade för bästa flygförmåga. När vingarna slår uppåt så kupas de, varigenom det skapas en luftfylld ficka. När vingarna så pressas ihop slås luften ut, vilket gör att fjärilen får en slags bakåtriktad jetstråle som för fjärilen framåt. Vingslagen nedåt gör att fjärilen håller sig i luften och inte faller till marken.
Att vingarna slår ihop under uppslaget har beskrivits tidigare av forskare, men det är först i och med den här studien som teorin testats på riktiga fjärilar i fri flykt. Knappast överraskande hoppas forskarna att studien ska inspirera till att förbättra flygteknik och prestanda hos små drönare.
Källor:
https://phys.org/news/2021-01-butterflies-jet-propulsion-wings.html
https://royalsocietypublishing.org/doi/10.1098/rsif.2020.0854