Flygfiskar glidflyger bättre än vad vissa fåglar och insekter flyger. Det menar några koreanska forskare som studerat uppstoppade flygfiskar i en vindtunnel.
Inte oväntat fungerade glidflykten bäst för de fiskar som i experimentet fick ha fenorna utspända. De fiskar där fenorna lagts intill kroppen var mer instabila i luften, men är den position där fiskarna fungerar bäst i vattnet.1 Nu behöver ju i och för sig fåglar och insekter bara flaxa lite med vingarna för att fortsätta sin väg genom luften. Flygfiskarna däremot får någonstans efter 50 – 400 meter återigen dyka ner i vattnet. Vilket för deras del bör kännas lika naturligt.
Flygfiskens bröstfenor är kraftigt förlängda och breda jämfört med andra fiskars. Hos vissa arter gäller detta även bukfenorna, varför man skiljer mellan “tvåvingade” och “fyrvingade” flygfiskar. Det är dessa förstorade fenor som fiskarna använder, då de efter kraftiga hopp gör korta glidflygningar i luften ovanför havsytan. Vid upphoppet “propellrar” de med stjärtfenan, omkring 70 gånger i sekunden. Fossila fynd visar förstorade bröstfenor även hos forntida flygfiskar. En del av dessa klassificeras till samma familj – Exocoetidae – som nutida flygfiskar.2 – 4
Om flygfisken av misstag inte landar i vattnet efter glidflykten får den problem att lyfta igen, eftersom det är med hjälp av stjärtfenans rörelser i vattnet den kan lyfta igen. Om detta berättar bland annat Thor Heyerdahl i sin bok “Expedition Kon-tiki”. Bland andra märkliga djur och fiskar som flottens besättning såg på sin väg över Stilla havet fanns rikligt med flygfisk. Inte sällan landade dessa ombord på flotten, ofömögna att lyfta på nytt. Ofta fanns där ett tiotal fiskar på däcket om mornarna, rekordet var 26 stycken.5 Samma erfarenheter gör Heyerdahl med sin besättning på andra expeditioner, som exempelvis med vassbåten Tigris, skildrat i hans bok med samma namn ( Nordstedts 1979).
Ibland kan man läsa om oförklarade fenomen med fiskar som helt översvämmat fartygsdäcken, flugit högt upp i trädkronorna eller landat långt upp på land. Vid närmare granskning har detta dock lätt förklarats genom att det skett i samband med stormar då vinden fört med sig fisken.
Källor:
1. https://www.science.org/content/article/scienceshot-flying-fish-match-birds-gliding
2. Djuren Värld band 6, Förlagshuset Norden AB 1973.
3. http://www.fossilmuseum.net/fishfossils/Excoetoides-minor/Excoetoides.htm
4. http://en.wikipedia.org/wiki/Flying_fish
5. Heyerdal 1979 “Expedition Kon-Tiki” sid 80.
Bild ovan, wikipedia.